Hur byter man fokus?

Jag älskar verkligen att träna, och jag har alltid gjort det. MEN, jag har absolut inte alltid tränat för att jag älskar det. Så många träningspass jag gjort och till och med sporter/aktiviteter jag hållit på med ENBART för att jag har velat gå ner i vikt eller ändra på hur min kropp ser ut.

Exempel: 13 år gammal och tycker att jag är äckligast och tjockast i världen. Är i själva verket väldigt smal och givetvis ätstörd. Hittar i början av sommaren nåt simprogram i en söndagsbilaga som säger ‘Gå ner 5 kilo på 4 veckor’. Går till utebadet varje dag, i ur och skur, och följer detta program och mäter/grejar/håller på dagligen för att se om detta resultat uppnås. Tycker fortfarande att det är skönt att simma, men detta var ingen rekreationssimning, jag hade ett tydligt syfte med det.

Exempel: 16 år gammal. Har börjat gymma och tycker det är jättekul. Är dock fortfarande ätstörd och besatt av hur min kropp ser ut. Prenumererar på bodybuildingtidningar som B&K och Body och följer diverse program för att ‘deffa’ (som att en vanlig person som bara gymmar bör hålla på med sånt?!) och sätter klockan på typ 06.00 varje morgon för att hinna ut på en s.k ‘förbränningspromenad’ innan skolan. Minns den här tiden med en eftersmak av tonfisk på burk och mini creme fraiche.

Exempel: 20 år gammal. Gymmar och håller på med diverse typer av träning. Tycker allt är kul, men tränar väldigt ofta som ‘bestraffning’ för något jag har ätit eller för att typ rena kroppen. Tränar mer och längre om jag anser att jag har ätit något som jag inte borde. Hur mycket kostade en pizza på den här tiden? Två timmar på gymmet eller en timme i spåret kanske.  Så har det ofta känts, även om jag även då fått en kick av själva träningen.

Nu då? Nu kan jag faktiskt helt ärligt säga att jag tränar för att jag tycker om det och för att jag mår bra av det. Jag vet inte om det är något som har kommit med den typen av träning jag håller på med, med åldern eller med mitt feministiska intresse, men jag är så jävla över att hålla på och må dåligt över hur min kropp ser ut och huruvida det sitter mer eller mindre fett på nåt ställe, eller om jag en månad eller ett år väger 75 kg och en annan gång 85 kg. Det är så otroligt oviktigt i mitt liv.

Jag tränar för att jag får en kick av det, och för att jag gillar känslan av att bli bättre på saker. Att kunna lyfta tyngre, hoppa högre eller kanske lära mig nåt helt nytt. Jag tycker helt enkelt om att ta i och att bli less, för det känns bra. Jag gillar också att ha en kropp som är bra på en massa saker, och som klarar av mycket, både träningsmässigt och i resten av livet. Funktionell.

Dessutom så ÄLSKAR att träna med andra och då man pushar varandra lite så där lagom. Och jag älskar att kunna motivera andra (i synnerhet kvinnor) till en positiv typ av träning. Även då det är jobbigt och segt då man känner att man lider lite tillsammans. Det är som att man bondar lite då.

Jag önskar alla denna kärlek för att träna och röra på sig, men det är ju långt ifrån alla som har den. Och har man inte tid att gå igenom en stor feministisk förändring eller bli 10 år äldre och klokare just här och nu, så kan jag ge följande, relativt enkla tips för att hitta träningsglädjen och byta fokuset från att träna som bestraffning eller för att ändra din kropps utseende, till att träna för att det helt enkelt är kul och bra för kropp och knopp:

• Hitta en träningsform som du blir peppad av att hålla på med. Något som du kan mäta i annat än brända kalorier (om man nu tror på detta som koncept) eller antal steg på en dag. Nåt man inte blir manisk över. Kanske istället något där du lär dig nya övningar med ny typ av utrustning, och kan känna att du blir bättre och starkare och duktigare på övningarna? Tänk styrkelyft t.ex
• Hitta en träningsmiljö som är motiverande för dig, och som inte har ett uns av sånt som får dig att må dåligt, vare sig det är en viss typ av lokal (speglar överallt t.ex), en viss typ av människor eller en viss mentalitet. Träna någonstans där folk är snälla, inkluderande och motiverande och där du tillåts ta plats.
• Träna med andra peppiga människor som du tycker det är roligt att umgås med. Ingen som får dig att känna dig dålig, svag eller otillräcklig, utan folk som gör dig peppad på att faktiskt gå och träna. Om du gillar att träna med andra vill säga. 🙂
• Bra musik. Ny, gammal, tramsig och peppig musik. Whatever gets you going.

Slutligen vill jag också ge tipset att inte ta träning så himla seriöst. Det är inte så komplicerat med träning. Man kan bara göra utan att vara nån slags expert eller att ha gått grundkursen. Kör på bara. Testa saker. Flamsa lite. Du kanske hittar nåt du gillar om du bara provar lite olika grejer från Youtube.

Tack och hej, leverpastej. (som jag ska äta mängder av snart då jag åker till Sverige!)