Styrkelyft

En väldigt viktig aspekt av träningen – att känna sig cool! För vissa ja, för andra inte. Men jag tror att de flesta kan hålla med om att vissa övningar känns lite bättre att göra än andra.

Jag kan i alla fall lista många övningar jag gör regelbundet som de som antingen får mig att känna mig cool och/eller stark, eller som de jag gör antingen för att jag vet att de är bra för mig (typ jag behöver blir bättre på dem) eller att det helt enkelt står på tavlan den dagen.

I kategorin o-coola (yes, är ju ändå norrlänning så jag kan säga så) hamnar bland annat:

• Sit-ups. Denna övning känns ju aldrig cool att göra. Har man dessutom varit gravid en eller ett par-tre gånger så är man dessutom ganska dålig på den, så det känns varken tufft, peppande eller roligt att göra den. Nej, jag har ingen diastas eller annat någon behöver oroa sig, och jag vet också att det inte är en särskilt bra övning jämfört med andra bålövningar. Men ja, den dyker upp på tavlan ibland för variation, så då ger jag mig på det.
• Sissy squats. En slags halv squat som används mycket av kettlebell-tränande (som tränar för att tävla i Kettlebell Sport) för att bli starkare i stöten, men även poppis inom body building för att bygga quadsen (framsida lår). En väldigt jobbig och mjölksyreframkallande övning, men ack så o-cool att göra. Den gör man för att man av någon anledning måste, inte för att känna peppen. Googla lite så förstår ni.
• Dips. Precis som med situps, en kombination av att jag är kass på det och att det är en liten rörelse som inte känns så cool att göra. Det är liksom ingen power-känsla i den. Men ja, mest att jag är enormt dålig och lider mig igenom att göra dips.

Så till det mer intressanta; de övningar som man faktiskt känner sig cool när man gör! Följande lista är en kombination av resultatet av en liten undersökning jag gjorde bland mina följare på instagram, samt mina egna åsikter. Mest mina egna åsikter. 🙂

Så… Ta-daaa! – De sex övningar/grejer som man känner sig coolast då man gör. Givetvis förutsatt att man kan göra dem rent tekniskt. Annars känns det mindre coolt.

Vi börjar från botten av listan med.

6. Clean and press/jerk med dubbla kettlebells

Anledning: Känns helt enkelt bra att göra, och man kan köra antingen med styrkefokus eller med mer fokus på flås. Då man får in en bra teknik och har bra rörighet i axlarna kan man lyfta rätt tungt. T.ex så kan tjejer som sysslar mycket med kettlebells lyfta typ dubbelt så tunga vikter som gymråtte-killar som kommer och tror sig vara jättestarka för att de kan pressa rätt tunga hantlar max 5 ggr från utsidan av axlarna. Sånt känns ju alltid bra. 🙂

5. Kipping pull-ups

Anledning: Då man lyckas göra sin första pull-up utan band, kippande eller strikt, så känns det helt enkelt jävligt bra. Det är en kul övning att kunna göra, och en bra övning att ha som mål att kunna göra. Med detta sagt, så kan jag flika in att jag väldigt sällan tycker att det är kul att göra pull-ups – det är jättejobbigt, man får ont i händerna och man får jättemycket träningvärk. Men det är det värt ibland, för det känns ändå grymt att kunna göra pull-ups ändå.

Ja, strikta pull-ups är bättre ut tränings- och styrkesyfte, but that’s not what this post is about, is it? 🙂

4. Kettlebell Flows

Anledning: Inte helt oväntat så la min syster Linnea (på filmen) en stark röst på kettlebell flow som coolaste grej/övning, och jag håller med. Är man duktig på kettlebells, och bekväm med lite mer avancerade rörelser och kombinationer så känner man sig så grym då man lyckas sätta, och kanske till och med synka med någon annan, en hel kombination. För detta är det bara en grej som gäller – öva, öva, öva!

3. Kettlebell snatch

Anledning: En riktigt power-övning i min mening. Då man har tekniken så känns det så sjukt bra att bara mata denna övning med lite tyngre vikter. Man får upp flåset ordentligt!

För den som är lite av en kettlebell-nörd: Det jag gör på filmen, och som jag tycker är roligast, är en s.k hard style snatch. Det är en explosiv rörelse där målet är att göra av med så mycket energi som möjligt, till skillnad från en Girevoy/Kettlebell Sport snatch, där man har en betydligt mjukare rörelse, och målet är det motsatta – att spara energin för att kunna göra så många repetitioner som möjligt på en viss tid.

2. Ropeslams

Anledning: Behöver ens ett förtydligande här? Det är klart det känns bra, OCH coolt, att bara drämma två rep i golvet. Sjukt jobbigt, men coolt. SÅ mycket jobbigare än det ser ut att vara i alla Men’s Health-videos, som av någon anledning väldigt ofta innehåller ropeslams. Kan det vara för just coolhetsfaktorn som spelar in?

Slutligen kommer vi till den allra häftigaste övningen, som nästan alla som röstade i min undersökning tyckte att de kände sig coolast då de gjorde. Och jag är beredd att hålla med…..

1. MARKLYFT!!!

Anledning: Tja, vad ska man säga? Marklyft är marklyft. Det bästa lyftet som finns. Man kan lyfta mest vikt i det, det är relativt riskfritt i och med att det som oftast händer om ‘your eyes are bigger than your back’ är att stången inte kommer från golvet, och man får en ordentlig kick av det. Vad mer behövs för att något ska vara ens favoritövning och det som får en att känna sig cool?

På Spartan tränar ungefär 50/50 män/kvinnor. Det är alltid trevlig stämning och alla tränar och existerar på samma villkor. Så strävar vi i alla fall efter att folk som kommer ska uppleva det.

Något som dock händer regelbundet och ganska ofta är att män kommer för första gången och provar ett pass, och efteråt uttrycker att det inte bara var jobbigt med själva träningen, men också att de kände sig undermåliga för att “det var tjejer med som var starkare”. Det här kan alltså komma från killar och män som är helt nya för den här typen av träning, kanske ibland helt nya för träning överhuvudtaget, som då har tränat i samma rum som tjejer och kvinnor som tränar många gånger i veckan och har gjort det väldigt länge.

Med andra ord är det helt rimligt att de, -veterantjejerna, är (mycket) starkare/har bättre teknik än killen som testade detta för första gången efter att inte ha tränat sedan sena tonåren.

Men detta verkar vara otroligt jobbigt och får alltså män på riktigt att inte komma tillbaka och träna.

Dock så verkar andra män av samma “kaliber”, dvs de som har tränat länge och mycket och har bra teknik och styrka, fungera som motivation istället för att vara avskräckande.

Intressant och så enormt störigt på samma gång. Jag fattar ju varför det är så här. Män har ju fostrats i samma patriarkala struktur som vi, där män är starka och tuffa och kvinnor är svaga och känslosamma. Det är bara sjukt irriterande att det inte går snabbare att ta oss ur dessa trista beteenden.

Vi borde ju nuförtiden kunna tänka lite större, och det borde inte vara en omöjlighet för män att ha kvinnors prestation och styrka som motivation, eller hur?

Och om det är en omöjlighet så borde vi i alla fall kunna sluta se starka kvinnor som en anledning att INTE träna, för det är ju på riktigt helt skevt.

Ge tjejen som har svingat kettlebells i flera år lite kredd för att hon nu lätt plockar fram de gröna och t.o.m röda vikterna rätt så ofta. Och känn dig inte hotad för att hon som har dedikerat de senaste halvåret åt ett marklyftsprogram äntligen kan dra 150 kg, och du inte kan.

Kom och bli motiverad och lär dig av de här tjejerna med perfekt teknik och massor av erfarenhet istället för att dra den klyschiga “jag ska träna upp mig lite först, sen kommer jag tillbaka”.

Deal? Bra, då gör vi så!

Jag får ofta frågan “Varför just kettlebells?” och “Hur kom det sig att du började med/intresserade dig för kettlebellträning?

Så, here’s the story…

Jag har alltid älskat att träna, och i princip alla typer av träning och idrotter. Jag har sysslat med mängder av olika sporter, såsom längdskidor, gymnastik, fotboll och innebandy, och massa olika träningsformer som vuxen. Jag har alltid tyckt om musik och dans också, så jag körde väldigt mycket aerobics, step etc på den tiden då det verkligen begav sig för det.

Efter att ha funderat på det i många år, så bestämde jag mig 2012 för att utbilda mig till gruppträningsinstruktör. Jag gick en lång kurs (pågick hela våren) här på Malta som hette Exercise to Music som var både teoretisk och praktisk och som fokuserade mycket på att göra koreografi/hålla koreograferade pass.

Jag tyckte det var superkul och kursen gick bra. De som höll i kursen jobbade på några av de större gymmen här och gav mig direkt några fasta klasser.

Då höll jag klassiska typer av pass som t.ex Hi/Lo Aerobics, Step, Bosu, Boxercise.

Mycket kul, men enormt tidskrävande med allt koreograferande, och dessutom inte särskilt effektiv träning.

Jag gjorde den senare bedömningen grundat på de (i princip bara kvinnor) som kom på passen som jag höll. Jag fick intrycket att de kom till gymmet, gick 1 timme på en löpband, deltog lite halvdant på ett pass, sedan gick hem och kände att de kunde bocka av träningen för den dagen. Som att de bara la in tid, men inte fick ut så mycket av det.

Så jag började själv intressera mig för andra typer av träning, olika typer av så kallad funktionell träning, och sökte mycket på internet och kollade på Youtube. Så upptäckte jag kettlebells, och tyckte bara att det verkade roligt och spännande men jag hade absolut ingen aning om hur jag skulle använda dem, och det fanns då inga gym på Malta som hade några kettlebells. Nu hittar man dem ju på de flesta gym, så detta känns som att det var typ hundra år sedan.

Nedan: En person som väldigt gärna ville träna med kettlebells men inte hade en aning om; 1. Vad man ska göra med dem, 2. Vilka vikter som kan vara lämpliga att införskaffa (5 kg?!!), och 3. Hur en ordentlig kettlebell ser ut (ja, det bör inte vara gjorda i plast iaf).

Trots dessa försök, som jag uppenbarligen även tyckte att det var värt att dokumentera, som inte kan ha varit så effektiva eller bra, så var jag besluten att bli kettlebellinstruktör. Som tur var, fanns det experter på området som kunde ta mig från terassen och plastvikten till en ny nivå av kunskap (och ont i händerna).

Denna expertis visade sig finnas i Irland. Jag hittade en kurs i Hard style kettlebell training i Dublin, via FFI, vilket var perfekt iom att min partner är från Dublin och vi ändå skulle dit och hälsa på familjen.

Detta visade sig vara ett jättebra beslut, då kursen var fantastiskt bra. Så bra att jag har som krav på alla instruktörer på Spartan att ha just denna kurs.

Vi har även utbildat oss i clubbells och Pilates via samma skola.

Notis: Jazzbyxor?!

Jag har starka minnen från denna helg av enormt mycket träningsvärk, samt så ont i händerna så att jag höll på att dö.

Med min väldigt begränsade erfarenhet av att hålla i riktiga kettlebells, var det en chock för händerna att drilla swings, high pulls och framförallt snatch, för att sätta tekniken och klara testet.
Jag överlevde iaf helgen och klarade så småningom snatch-testet (80 hard style snatch under 4 minuter med 12 kg), vilket för mig då var en ordentlig utmaning.

Då jag kom hem var jag hooked på kettlebells och ville verkligen bygga vidare på det jag hade lärt mig, så jag beställde ett antal kettlebells för att ha hemma att öva med, och så småningom börja hålla lite pass med.

Jag hade ingen stans att hålla mina kettlebellpass på till en början, så jag körde mest utomhus, och försökte få med alla jag kände.

Jag körde alltså runt med alla kettlebells till olika stränder och ställen flera gånger i veckan.

Men det var roligt, och ganska snabbt spred sig ordet och många blev intresserade av att prova.

Till slut blev efterfrågan så stor att jag började hyra en studio att hålla på pass i, samtidigt som jag fortsatte med några utomhuspass för att det var roligt och populärt. På samtliga dessa pass, ute som inne, hade jag dock ALLTID EN försökskanin/permanent deltagare – min lillasyster Linnea.

Notera: Detta är en av de bättre bilderna på oss två under denna period som nyfrälsta kettlebellare. 🙂

Hursomhelst så hängde Linnea med på allt och alla pass, och blev till slut så pass intresserad och dedikerad att då jag bedömde att jag inte kunde hålla alla passes själv längre, gärna ville utbilda sig till instruktör också och och hjälpa mig.

Vi åkte till Barcelona tillsammans och gick en Kettlebell Sports-kurs, och Linnea åkte till Dublin för att ta Hard style kursen också.

Kort efter detta kunde vi öppna Spartan Kettlebells Malta 1.0, i ett garage i St Julians. Då var det fortfarande något vi gjorde på sidan av våra vanliga jobb, men då vi fick fler och fler Spartans så kom tankarna på att öppna ett större gym och att göra det på heltid.

Och precis så blev det också. I November 2014, en månad innan min son föddes, kunde vi öppna vårt nya Spartan, och bara jobba med det och driva det tillsammans.

Mycket jobb är det emellanåt, men jag tycker att vi har det riktigt bra ändå i att kunna driva ett riktigt roligt och bra ställe där folk känner sig välkomna, och som har en så pass unik inriktning som vi. Vi är fortfarande de enda på Malta som specialiserar på kettlebells. Alla våra instruktörer är utbildade i minst en typ av kettlebellträning, samt clubbells och andra saker såsom styrkelyft och pilates. Vi är väldigt stolta över det vi gör, och brinner fortfarande för våra kettlebells, och är väldigt mycket bättre på att hantera dem än vi var där på stranden. 🙂