Kettlebellmamman
Hälsa & Fitness
MALTAOkategorieratTRÄNING

5 saker som är typiskt svenskt (i träningssammanhang)

  • Av alla ovärdeliga skills jag har förvärvat av att bo här och jobba i sammanhang med en massa olika nationaliteter så tycker själv att två av mina bästa är att jag är jävligt bra dels höra vart folk är ifrån utifrån hur de pratar engelska, dels lägga märke till olika beteenden och drag folk tycks ha pga sin nationalitet.
  • Min egen analys säger att nästan alla stereotyper är helt eller delvis sanna. Alltså inte dumma grejer som att fransmän luktar vitlök eller att norrmän är dumma, men t.ex att tyskar ALLTID kommer innan utsatt tid (vi snackar alltså hänger på låset), att malteser är högljudda (skriker fram en vanlig, vänlig konversation) och att irländare är roliga (alltså vilken random mormor som helst är typ som en svensk ståuppkomiker) och såna saker.
  • Då det finns rätt mycket svenskar här på Malta (pga online gaming-industrin), så träffar vi givetvis många av dem i olika sammanhang. Framför allt då på gymmet. Min långa erfarenhet av att jobba och hänga med Malta-svenskar plus den lilla detaljen att jag själv är svensk gör mig till en expert-spanare som kan ‘spot a Swede a mile away’.
  • Vad är det då för stereotypa, men också sanna egenheter och signaler som gör att jag vet när vi har med en svensk att göra på gymmet?
  • 1. Utrustningen.
  • Det är pulsklockor, knäskydd, trådlösa hörlurar, knäskydd, löparbrillor, appar för att logga träningen och buffar. För att inte tala om – vattenflaskorna. De medvetna svenskarna tar inte och fyller upp nån gammal icke återvinningsbar mjuk plastflaska! Nej, det ska vara rostfritt stål (plastbanta osv) med nån slags infuser i mitten (hallå ingefära, bra för allt) med en garanti på att hålla i 200 år minst (man är väl sustainable?). Vattnet i denna €30-flaska får gärna toppas med en nypa havssalt också, kanske från Himalaya.

  • 2. Kläderna
  • Svenskar har riktiga träningskläder. Alltså kläder som kommer från en träningskläds-butik. Man skulle inte ens kunna tänka sig att gå och träna i en t-shirt som man också sover eller jobbar i. Den måste liksom vara gjord, eller i alla fall såld, för träning. Svenskar vet också hur olika typer av träningskläder ser ut, och vad som används till vad. Man kommer ju inte på ett aerobicspass i långa shorts och bomulls-tshirt. Nej, det vet ju alla är sånt man spelar fotboll eller innebandy i. Man ser skillnad på padel-, inomhusfotbolls- och tennisskor. Och man är inte ute och springer i mjukisbyxor eller överhuvudtaget löst sittande grejer. Nej, hur skulle det se ut? Det ska vara slinkigt och funktionsmaterial för löpning, annars är det inte lönt att ens fara ut och springa! Man har ofta, eller har i alla fall haft i sin uppsättning hemma; några par skidhandskar (olika för alpint och längd förstås, gud!!), underställ, cykelbyxor, fotbollssockar, gymhandskar osv.

    Sammanfattningsvis om dessa två punkter så kan vi väl säga att svenskarna: 1. Är pryltokiga, 2. Har råd, 3. Är väldigt informerade.

    3. Vet mycket om träning m.m

    Svensken är påläst och intresserad, och vet i regel mycket mer om hälsa och träning än andra, men slänger sig ofta med klyschiga saker som hen har läst nånstans/sånt som alltid har sagts;

    ” Det är ingen mening med att träna bakis, då har det ingen effekt” Aldrig hörts sägas av någon annan nationalitet. Dessutom förstås inte sant.

    ” Det värsta att då en body builder lägger av och slutar. Då blir alla musklerna bara fett”. Känns ju som att det beror väldigt mycket på vad personen gör. Musklerna lär ju inte smälta från en dag till en annan.

    “Det tar 30 minuter innan fettförbränningen kommer igång”. Nej, kroppen är inget element som måste värmas upp innan det fungerar.

    “Man måste äta 2 timmar innan träning”. Nej, man kan äta 8 timmar eller 1 minut innan träning om man vill. Beror helt på vad man äter och allt annat i ens liv.

    Men överlag så har svenskar ofta tränat ganska mycket i sitt liv. Det är sällan vi träffar någon som inte hållit på med nån aktivitet eller sport alls tidigare. Det är mycket fokus på teknik, att göra saker rätt och att förstå varför man gör vissa saker. Detta är alltså inte lika vanligt för andra nationaliteter.

    Svenskar är också kända bland andra nationaliteter för att vara ett väldigt hälsosamt folk, vilket ju är en ganska trevlig fördom.

  • 4. Kommer ALLTID i tid.
  • Svenskar kommer i princip aldrig sent. Och kommer nån sent till ett pass, eller om det vara finns en tillstymmelse till risk att hen kommer att bli sen, så kan vi vara säkra på att det har skickats ett väldigt ursäktande meddelande till Facebook-sidan.

    En svensk person kan till och med komma inrusande på gymmet 2 minuter innan passet börjar och säga “Åh gud, ursäkta ett jag är sen”.

    Då säger jag alltid “Du, det är här Malta, här är i tid samma som för tidigt, och lite för sent samma som i tid”.

  • För att passa tider, mina vänner, är verkligen inget som malteserna kan stoltsera med att vara bra på. “I tid” är typ 15-20 min efter bestämd tid.
  • Så om det 10 minuter innan ett pass står en person med Rönisch-byxor, Under Armour-tröja och nån slags skaljacka ovanpå, plus en Garmin-klocka på armen och en Nocco i handen, så vet vi 100% säkert att denna person är svensk.
  • 5. Är obekväm med att prata engelska.
  • Med andra svenskar, ska tilläggas. Det finns ingen obekvämare än en svensk som inser att de har pratat engelska flera minuter med någon som faktiskt kan svenska! “Oj, är du svensk? Men gud, varför pratar vi engelska då?” *nervöst skratt* och en look som ser ut som att hen har blivit påkommen med något riktigt pinsamt.

    Eller om man är två eller flera svenskar i ett rum, plus kanske en person av annan nationalitet – den sökande blicken under en konversation för att hela tiden vara säker på att den där personen fortfarande är i rummet. För fan vad pinsamt det skulle bli om vi helt plötsligt satt där och pratade engelska, det där andra språket vi alla kan, utan att de behövdes.

    Denna fenomen falnar förstår ju längre svensken har bott utomlands eller på annat sätt utsatts för situationer där hen måste prata engelska, men jag kan i alla fall känna den enorma obekvämhet, nästan nervositet, från en ny MaltaSvensk om jag t.ex håller ett pass (på engelska) och personen vill fråga något under passet och vi står runt andra deltagare, men ändå inte jättenära. “Ska jag fråga på engelska eller svenska?”, “Hur nära står den andra personen, kan dom höra?” “Tänk om jag börjar på engelska och att det sen blir uppenbart att ingen annan står tillräckligt nära för att höra ens, då måste jag ju byta språk mitt i konversationen.” Stressen!

    Detta beteende tror jag är ett resultat av en kombination av att svenskar i regel är väldigt artiga och känner att det är ohövligt att prata utan att alla förstår, och dels att vi vill att det ska vara perfekt när vi säger nåt. Pinsamt om man inte kan nåt ord liksom. Lika bra att inte säga nåt om man inte vet exakt hur det ska vara osv

    Faktum är ju att svenskar är VÄLDIGT bra på engelska. Vi är bara lite blyga och blir lätt obekväma. 🙂

    Jag blir personligen inte obekväm längre med att prata engelska med någon som också kan svenska, det händer ju mig exakt hela tiden så jag har kommit över det, men jag minns att jag också under en ganska lång tid tyckte att det var otroligt awkward att prata engelska med andra svenskar.

    Det var det. Min otroligt användbara guide över hur man kan “spot a Swede” på gymmet. Håll tillgodo.

    Ciao och ha en fantastisk helg!

    1 kommentar

    1. Haha, kul inlägg! När jag var i usa på semester för ett par år sen så hade vi också ett klockrent knep för att hitta svenskar; det var de som hade vita converse. INGEN annan hade det, och ALLA svenskar vi mötte hade det. Himla lustigt efter ett tag 😋

    Lämna en kommentar