Kettlebellmamman
Hälsa & Fitness
MALTA

Varför Malta?

Varje gång jag frågar på instagram vad ni vill att jag ska blogga om så är det någon som undrar om Malta. Varför blev det Malta för mig/oss och hur är det att bo på Malta?

So, here we go.

Jag åkte till Malta allra första gången då jag var 14. För referensram: Är nu 36. Den första gången åkte jag på språkresa med min bästa vän och vi bodde i St Julians i 2-3 veckor, minns inte exakt. Vi var jättesmå , lättgenerade och tyckte att allting var otroligt spännande. Vi pluggade engelska, badade, var på utflykter och provade Snowballs.

Fast forward två år. Jag och en annan kompis som också varit på språkresa där, plus en annan tjej, ska för första gången åka utomlands själva. Vi väljer Malta för att vi hade så roligt där på våra språkresor och skulle känna igen stället. Vi åker i två veckor, solar på det desperata/hysteriska/livsfarliga sätt man blivit lärd i 90-talets Sverige (“det måste synas att man har varit utomlands”), festar, dansar varje kväll och träffar massa folk, och äter Spaghetti Napolitana (svenskt kött är det enda säkra osv) på restaurang och vi älskar det. Särskilt jag och Emelie, den andra tjejen som hänger med.

Vi två älskar allt med detta (värmen,festandet, dansandet, prata engelska, känna oss världsvana) så mycket att vi åker varje sommar i flera år. Vi jobbar som tokar resten av året på våra extrajobb, sparar pengar och bara räknar ner till vår årliga Malta-resa. Vi åker till samma ställe hela tiden; St Julians, och lär känna många människor som vi träffar varje gång vi är där, och folk känner igen oss. Vi känner oss lite som locals själva efter ett tag.

Då vi tar studenten är det egentligen inget snack om saken: Vi ska till Malta hela sommaren och jobba på den bar vi frekventerat väldigt mycket och vars ägare med familj vi har lärt känna genom åren.

Vi åker ner till Malta dagen efter skolavslutningen, med biljett tillbaka i September. Vi jobbar på baren, solar och badar, går ut en massa, lär känna massor av Malteser som visar oss runt på ön och har sjukt roligt bara. Om hashtags hade varit en grej på den tiden hade vi använt oss av #livetsliv och #livingourbestlives osv.

Vi åkte hem några dagar efter att Anna Lind knivhuggits på NK och det börjat bli molnigare. Hem för att jobba och göra lumpen.

Två år senare då jag muckat och vi jobbat oss trötta på Coop och ÖB, så drar vi igen, och har med oss ytterligare en kompis. Då beställer vi bara en biljett ner, ingen tillbaka. Vi spenderar första delen av sommaren med att s.a.s leva loppan, för att sedan börja söka jobb. Hittills har jag genom alla dessa år bara träffat en annan svensk på Malta. Han kom jag lustigt nog att jobba med många år senare.

Vi får alla jobb på restauranger/barer i party-distriktet och harvar på där ett tag. Det kom en del svenskar till stället jag jobbade på, och någon sa vid nåt tillfälle; “varför börjar ni inte jobba i spelbranchen som alla andra svenskar?”. Alla andra svenskar?, tänkte jag som trodde att vi typ var de enda på ön.

Detta väckte i alla fall min nyfikenhet och jag gick till ett internet-cafe (ja, det var så pass längesen att det fanns internet-cafe och man loggade in på mailen typ en gång i veckan) och sökte upp några kända och till mig nämnda spelbolag som, mycket riktigt, hade sitt säte på Malta och var i behov av svenskstalande personal. Jag , som utöver mitt modersmål hade många års erfarenhet av jobb i en spelbutik, fick jobb i princip direkt.

En helt ny värld öppnas nu. Ett riktigt jobb i en helt ny branch. Unibet där jag började jobba hade redan 300 medarbetare och branchen exploderade. Jag var mäkta imponera av allt och tyckte att det var jättekul. Detta till trots valde jag att lämna Malta för Stockholm. Varför då, kan man ju undra? Jag blev kär i en kille förstås, och flyttade till Stockholm och Sverige för honom.

Vi var inte tillsammans särskilt länge, men jag fick som tur var ett bra jobb på ett av de få spelbolag som då hade kontor i Sverige – Bwin. Jag älskade det jobbet också och stannade i tre år.

Under denna period träffade jag Richard, som fortfarande är min partner och pappa till mina barn. Han är från Irland och var redan tidigt öppen för att flytta från Sverige där han hade bott ett par år innan vi träffades. Då han också redan jobbade inom online gaming så var valet att flytta till Malta inte så svårt.

2010 flyttade vi ‘på riktigt’ till min favorit-ö Malta. Summerat kan man väl säga att det som ledde till detta var alla roliga minnen jag skapat på Malta i min ungdom, en jobb-branch som uppstod och möjliggjorde och dessutom gjorde det enkelt att få jobb, att jag träffade en person som också ville flytta från Sverige.

En månad efter oss kom Linnea ner. Några år senare en av mina bästa vänner. Några år efter det fler vänner från Stockholms-tiden. Familjen som driver puben har alltid funnits i bilden, jag har sett deras barn växa från bebisar till tonåringar, ta sin Holy Communion och gifta sig. Och han den där enda andra svensken har jag som sagt jobbat med på flera olika bolag genom åren och bor typ granne med nu.

Känslan av att vara den enda svensken kommer aldrig att komma åter. I och med spelbolagen så kryllar det av svenskar här. Men de flesta är här mer temporärt, inte som vi som verkligen har ‘settled’ här, t.ex köpt bostad, förlöst våra barn här och startat företag.

Som ni alla vet så arbetar jag inte längre inom online gaming. 2014 så slutade jag helt och hållet för att starta Spartan Kettlebells Malta tillsammans med Linnea. Att som kvinna och dessutom ‘barranija’ (utlänning) starta och driva ett företag har förstås varit en stor utmaning. Malta är litet, många gånger korrupt och gammaldags och som svensk och regelryttare sätts man konstant på prov, både tålamods- och moralmässigt. Saker tar lång tid och det fuskas till höger och vänster.

Malta är underbart och jobbigt på samma gång. Mycket är fantastiskt och mycket vill man bara styra upp. En av de saker som jag fortfarande uppskattar mest med att bo här är det sociala livet, samt att det liksom är en smältdegel av olika nationaliteter. Vädret också förstås, men det är ju givet.

För den som är nyfiken på Malta så är det jättelätt att åka hit. SAS, Ryanair och Norwegian flyger direkt. Och kommer ni hit, så är ni alltid välkomna att komma och träna med och hos oss. Spartan Kettelbells finns i St Julians.

Är ni sugna på att komma redan i vår, så håller vi faktiskt ett träningsläger i slutet av Maj (29,30,31) med tre pass om dagen. Är du nyfiken på det så kan du kontakta mig på instagram eller maila på info@spartankettlebellsmalta.com

Snipp, snapp, snut.  Så var sagan om hur Kettlebellmamman kom till Malta slut.

 

 

 

Annons

2 kommentarer

  1. Är linnea din syrra? Blir sjukt sugen på Malta. Kommer jag dit någongång så kommer jag gärna och tränar! Ähum, om ni har några väldigt väldigt lätta kettlebells vill säga.. 😅

    1. Ja, Linnea är min lillasyster. Ja, kom och träna med oss, du är så välkommen så. Ja, vi har allt från 4-48 kg kettlebells så inga problem. 🙂

Lämna en kommentar