Älskade mammor!

Mammor är fan bäst alltså! Inte bara ens egen mamma då, men att då man är mamma själv ha andra mammor runt omkring sig. För det är inte lätt. Varken att gå igenom en graviditet, att föda ett barn och sedan i all förvirring och återhämtning ta hand om detta barn.

Jag har två barn. En som snart är 4 år, och en som bara är 3 månader. Jag har haft två ‘bra’ graviditeter. Alltså bra som att jag inte har haft några problem med något, typ foglossning eller liknande, och jag har kunnat träna hela tiden osv. MEN, jag har tyckt att det har varit extremt jobbigt att vara gravid, på en massa olika sätt, men framför allt psykiskt, och jag tycker att det är viktigt att man får säga att det inte bara är mys och fantastiskt hela tiden, och att man kan prata på ett ärligt sätt med varandra, framförallt mammor emellan.

Jag är SÅ GLAD att jag har (skapat) ett utrymme där jag regelbundet får träffa andra blivande mammor och de som redan har barn, ofta tillsammans med sina barn. Detta är förstås mamma-passen som vi har på Spartan 5 ggr i veckan. Det är pass som är lämpliga under och efter graviditet, och framförallt något vi har för att vill vi erbjuda en möjlighet för mammor att kunna ta med sig barnen någonstans och kunna träna i en välkomnande miljö. Här på Malta (katolskt och väldigt old school i många avseenden) är det inte alls ovanligt att kvinnor slutar jobba helt eller en längre period då de får barn, och har hela eller det största ansvaret hemma för barnen så för många är dessa pass dit de kan ta med barnen det enda sättet att kunna träna.

Jag älskar mamma-passen. Det är inte bara det att vi tränar tillsammans och har kul på det sättet. För mig har det varit så otroligt viktigt att kunna prata, beklaga sig och dela med sig med andra om vad som händer i kroppen och huvudet när man går igenom allt detta. För det är liksom inte bara att magen blir stor, och sen drar ihop sig igen. Det är SÅ mycket som händer i kroppen, som man kanske inte blir informerad om under sin graviditet, som är bra att ha i åtanke då man börjar träna igen efter förlossning. Det är också så enormt viktigt att förstå att det är olika för alla kvinnor, både när man kan börja träna igen och vad man kan göra. Det viktigaste är att man känner in sin egen kropp och inte gör saker som inte känns bra. En person som är väldigt tränings-van och känner sin kropp väldigt väl kan kanske börja träna redan efter några veckor, medans någon annan känner att det känns som att livmodern håller på att ramla ut direkt man rör sig långt efteråt, eller så kanske man är helt knäckt fysiskt och psykiskt och helt enkelt inte vill eller känner att man kan göra nåt annat än att ligga och amma hemma.

Det är så viktigt att träffa och prata med andra mammor och kvinnor, och att få höra att du inte är den enda som tycker det är obekvämt att hoppa och det känns som att saker inte sitter på plats längre, att det gör ont i kejsarsnittsärret två år senare, att du får spel och tappar tålamodet med din 3-åring typ varje dag, att du inte var kär i din bebis från dag 1, att det gör så jävla ont att amma de första veckorna att man gråter varje dag, att man är så ensam med sin lilla bebis som man bara sitter och stirrar på tills den vaknar osv.

Och att allt detta är ok. Det är ok att inte tycka att det är kul hela tiden, både under graviditet och efteråt. Och det är så viktigt att inte känna skam över något, och att mammor emellan stötta varandra och berätta för varandra hur det verkligen är.

Jag önskar alla en Spartan MAMA-grupp. Särskilt dom som gillar att träna. Då är det faktiskt det mest fantastiska som finns. Vi tränar och bli starka tillsammans, vi hjälper varandra med barnen, vi ser till att alla får träna. Ingen prestige, ingen tävling, bara rolig träning som tar oss alla till en skön sinnestämning, oavsett vad du kämpar med hemma/med barnens skola/med jobbet/med din partner.

För mammor är fan bäst på att hjälpa varandra och andra, och att vara osjälviska och lyssna och allt det där man behöver ibland. 🙂